Idag drivs Rocklunda Gård av tredje generationen svinuppfödare, Filip och Johanna Isaksson som även brukar gårdens 175 hektar skog och 100 hektar åkermark. På åkrarna odlas det spannmål som blir foder åt grisarna. Familjen experimenterar även med åkerböna för att successivt kunna ersätta den GMO-fria soja vilken är nödvändig för grisarna som proteintillskott.

Grisarna på Rocklunda är en korsning mellan svensk Lantras, Yorkshire och Duroc. Just Duroc valdes i samråd med Kötthallen för att få mer insprängt fett i köttet.

– Vi köper aldrig in djur utan har egna suggor som vi låter befrukta och får slaktsvin ifrån, berättar Lennart Isacson, andra generationen på gården och numera aktiv pensionär. När jag tog över 1981 hade jag 150 suggor så vi har vuxit organiskt.

Vanligtvis slaktas grisarna vid sex månaders ålder då de väger runt 100 kilo men i och med det nära samarbetet med Kötthallen kan kunderna få den vikt de vill ha.

På Rocklunda föds en ny om gång smågrisar var fjärde vecka och inför varje omgång tvättas och desinficeras golvet och strös med halm. Allt för att det ska vara rent och ombonat för suggorna som aldrig är fixerade när de föder. Kultingarna får sedan vara tillsammans med sin mamma i 38 dagar.

– Det är viktigt att suggan får bädda, fixa och pyssla om sina grisar, förklarar Lennart. De måste få ha sitt naturliga beteende. Därefter tar vi bort suggan men kullen får vara tillsammans i ytterligare 50 dagar för att känna sig trygga.

Att föda upp egna smågrisar är mycket pyssel och BB sköts till största delen av Johanna. Inför varje tillökning då 48 suggor grisar samtidigt, är det ett 20-tal kultingar som behöver extra kärlek och nappflaska.

– Hade jag inte känt Filip och Johannas driv och lust hade jag aldrig jobbat så hårt för att utveckla företaget, tillägger Lennart. Det finns en viktig anledning till att köttet blir så bra; att det är så roligt. Är det roligt så blir det bra.